Vilka jag skulle ta med mig till en stuga

Okej, så en lek som jag hittade på världens bästa blogg. Vilka tre män skulle jag ta med mig till en stuga långt in i skogen bort från all annan civilisation. Eftersom jag inte kan välja så skiter jag i reglerna. Jag ska ha med mig fem.

Vi börjar med Gerard Butler.

Helst för sisådär 5 år sedan då han hade en peak. Satan i jävlar vad sexig och manlig han är i P.S I Love You.

Mitt andra val är min tonårskärlek: Johnny Depp. Det spelar verkligen ingen roll om det är nu, för tio eller tjugo år sedan. Han är alltid fabulous. 

Tredje är Robert Sheehan. Jävlar i mig. 

Fjärde då. Tom Hardy. Gärna innan han blev så grov som i Batman. 

Sist men inte minst: Kit Harington. Jon Snow forever. 

Chris Brown och Tom Hardy

På 72 timmar har jag jobbat 50 av dom. Cash money säger jag bara. Vad har man då gjort en dag som denna då man varit ledig. Sovit länge, gått på byn och inhandlat en ny jacka och julsaker, ätit god middag, delat en flaska vin med bästa roomien och sett Lawless. Shia LaBeouf och Tom Hardy i samma film. Mmmmmmmmh. Bästa soundtracket också. Tacka vet ja Emma som föreslog den.

På tal om inget men läste att Rihanna och Chris Brown gjort en låt där dom snackar om deras kärlek osv. Bryr mig egentligen inte så mycket om det men kom att tänka på hur mycket jag lyssnade på Chris Browns första platta. Kan fortfarande hälften av låtarna utantill och det är 6 år sen jag lyssnade på dom sist. Det här är nog den jag lyssnade på mest. 

Tvingar Sara att lyssna på den just nu också. Kan inte hjälpa att fortfarande tycka om det. Har så mycket nostalgi i den. 

Välkomstinlägg till Banjo

Hej och välkommen. Tänkte uppdatera dig för du är ju aldrig inne på facebook eller andra sociala medier.

Jag jobbar som ett psyk och dom dagarna jag inte jobbar så sover jag. På dagarna jobbar jag på dagis som vikarie och kvällarna på Rica (in ze restaurant that would be). Fast det vet du kanske redan. Något du kanske inte vet är att jag råhatar att jobba på Rica. Eller alltså. Det är som jobbigast att fara dit för jag har en klump i magen varje gång och min enda tanke är "Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte". Men när man väl är där går det lättare, beroende på vilka man jobbar med. De flesta är svinsköna. Andra är tråkiga. En liten del är otrevliga. Känns dock som att jag börjat komma in i gänget nu. Jag verkar oftast vara omtyckt av barnen på barnehagen också. Går bättre för varje dag. Jobbigt att behöva byta barnehage så fort man kommit in i den förra, men det är livet som vikarie antar jag.

Annars då? Joo det är väl bra. Har lärt mig att hitta omkring till de viktigaste ställena här på byn och börjar känna mig lite hemma. Har dock sinnessjuk hemlängtan för det mesta. Vet inte om det är för att jag saknar Luleå eller för att jag har sån ångest över att jobba så mycket. Only time will tell som Enya hade sagt.

Nåväl. Slut som artist för dagen. Tagga likadan dag imorgon!

Pok ily miss you. You too prottelina. Bollen är nu hos dig Banjo. Kan du matcha att jag dedikerat en hel blogg åt endast dig och flina?

MVH supertrött Khaleesa

Söndag

Äntligen kommer en dag där jag faktiskt gjort saker. Tränade, träffade vänner och gick på bio. Äntligen en dag som inte var helt bortslösad. Eftersom jag hela nästa vecka kommer gå omkring som levandedöd känns det bra med en bra dag. Rica kommer bli min död. Om inte Rica enbart så det i kombination med barnehagen. Skillnaden är dock att jag faktiskt gillar att jobba på en barnehage. Det ger mig något. Rica tar bara.

Hur som haver. Såg Skyfall ikväll. Otroligt bra och Daniel Craig äger som Bond. James Bond.

Vanlig lördag

Vet inte hur vi lyckades men vi gjorde det. På en kväll hann vi se precis alla Twilight-filmerna. Vet inte egentligen om det är något man borde dela med sig till allmänheten men så är det i alla fall. Kan ärligt säga att det inte är förrän nu jag insett hur extremt jävla dåliga dom filmerna är. Speciellt ettan. Den sista är väl i alla fall bra gjord och det kan man inte säga om de andra.

Vi kom på att alla vi tre var på team Jacob. Med honom har hon kul och inte bara sitter på en äng och tittar på varandra. Sitter i en säng och tittar på varandra. Sitter hos honom. Hos henne. I en bil. I skolan. Och TITTAR på varandra. Punkt.

Största anledningen till vi är på Jacobs sida är det här:

Som Emelie så fint sagt: tjejer är så jävla lättsålda.

Jim Moriarty

Som mitt andra inlägg ska jag dela med mig av det sexigaste 32 sekunders-klippet jag någonsin skådat. Om jag någonsin ska bli superskurk ska jag bli som Jim Moriarty. Så ond, så sexig, så intellektuell och så sjukt konstig.

Överlag är hela Sherlock-serien sexig. Så smart och uträknad.

Pånyttfödd

Tänkte väl komma in i bloggvärlden igen på uppmaningar av Lina. På en tidigare askass blogg så allt äldre än det här är skit. Lev med det.

Bästa måndagen!!

Ser visst ut som om jag har glömt plånkan hos pappa den här morgonen. Det betyder inget busskort. Och eftersom dom nu har en no cash-policy på bussarna är jag i trubbel. Ingen skola för mig idag, antar jag.

Men men, vasskamangöra? Blir väl serier och tv-spel idag. Synd om mig.

För ikväll saknar jag Sara och Emelie så det gör ont

Möjligen bästa just nu

Bra dag

Vinter

Konstigaste saken hände mig just. Hela vintern har jag hatat på kylan och snön, men nu när jag var ute och skottade ändrades det. När jag var ute och SKOTTADE. Brukar det inte vara tvärtom? Man skottar och skottar och vill ba spy på snön tillslut? Man vet ju att det ändå kommer tillbaka.

Men nejdå, ju mer värme jag började få upp desto mer gillade jag snön.Visst, det var tungt och det kändes fortfarande meningslöst. Men jag hatade inte att göra det. Jag fick lust att gå långpromenad, göra snöborgar, åka pulka och till och med åka skidor. Helst slalom. Vill verkligen lära mig men är för feg för att kunna ramla. Det gör ju ont har jag lärt mig.

Mest av allt vart jag avundsjuk på alla friluftsare som far till alperna om två veckor??? Det hade ju jag kunnat göra även fast jag inte åker slalom eller snowboard.

I alla fall, när jag var klar med skottningen så la jag mig i en utav högarna jag så fint hade bildat med all pudersnö. Det var världens bästa känsla att bara ligga där. Det var lite molnigt men vasskamangö. Man såg fortfarande månen och de starkaste stjärnorna. Låg och lyssnade på musik och efter en kvart kom en utav våra grannar och frågade om jag låg för att dö. Vi skrattade lite åt att jag inte ens hade tänkt på att det såg konstigt ut. Sen gick jag in igen. Skönt ändå.

Helg

Ännu en måndag avklarad. Lördagen gick i förfesternas förfest tecken. Bland de bästa förfesterna någonsin tror jag! Åt våfflor, lärde mig några dancemoves, umgicks med Systrarna i sprit, drack Jack Daniels, sjöng till ABBA och skrattade mer än på hur länge som helst!

Söndagen gick i soffans tecken. Mellan 11:00 och 20:00 låg jag bänkad framför Big Bang Theory. Mådde väl som man förtjänade.

Led3B

Jag vet verkligen hur många gånger som är för mycket när det kommer till att säga det här, men jag måste få säga det igen. Jag älskar min klass. Fattar inte hur jag har haft sån tur att hamna med dom. Bara det faktum att vi en måndag samlades nästan hela klassen på Waldorf för att käka säger ju mycket. Och då hade vi med oss våra förra mentorer och våra nya mentorer. 

Jag pratar hela tiden om hur skönt det ska bli att gå ut och lämna den här staden. Men jag tänker sällan på vad det kommer innebära. Jag kommer inte längre sitta och ha telepatiska samtal under genomgångar. Jag kommer inte sitta i timmar i matsalen under hål. Inte heller kommer jag vara med i en ”LED3B-applåd” eller en ledarskapsring. Kommer inte diskutera bort timmarna på lektioner och komma längre och längre ifrån ämnet vi egentligen diskuterade. Inte vara med på dom övertrötta lektionerna sist på dagen som alltid spårar. Jag kommer inte längre ha någon att kolla på och utbyta menade blickar när man kommer på sig själv överanalysera allting, sätta in folk i olika stadier i livet och sen utbrista ”ledarskaps-syndromet”. Inge mer dagen-innan-prov-stress på facebook-chatten. Inget försök till att organisera något under mentorstiderna. Inga klassfester. Inget prat i munnen på alla andra. Inga timmar långa redovisningar. Det som är det mest tragiska är att man mest troligt inte kommer hålla kontakten med så många.

Tanken på studentdagen ger mig världens största klump i magen. Inte ens nån idé att ta på sig smink för allting kommer ändå rinna bort. Eller så blir det tvärt om och jag får inte ut något utav det och sitter hemma och grinar några månader efteråt istället. Men med tanke på att Vickan har ganska lätt till tårar så lär det komma fram tillsammans med henne.

Behövs det ens nämnas att jag sitter och lyssnar på min Oh, so sad-spellista. Nä, trodde inte det. Återgår till mitt lipande nu.