Just inatt längtar jag så oerhört mycket efter sommaren. Kanske inte det ovanligaste men det är lite extremare inatt. Jag vill känna gräset under fötterna, värmen av solen, vinden mot bara ben, lukten av nyfallet regn och de lätta stegen man har när man äntligen går hemåt efter en lång dag av allt möjligt. Jag vill kunna se på nätterna, se grönt överallt och bara vara. Jag vill höra ljudet från allting annat omkring mig, från gatorna från bilarna eller från vattnet. Allting är mer levande på sommaren.
Om jag skulle öppna fönstret nu, vad skulle jag höra då. Mest troligt inte mycket, för klockan är halv fyra på natten och det är mitt i vintern. Jag ser heller inte ut för att det är så mörkt, och kallt skulle det bli. Om det hade varit sommar hade jag hört ljudet från människor som går därute, ljudet från stan och bilar som körde förbi. Musik hade jag säkert hört från någonstans, kanske någon med en bil som ställt sig för att göra en egen liten utomhus fest eller bara någon i en lägenhet i närheten. Jag hade sett vinden som mjukt tar tag i träden och kanske någon enstaka person som går förbi här mitt i vimlet av hus. Hade kännt en doft av sommar, den dära som man skulle kunna sälja sin själ för under vintern men som man egentligen inte tänker på under tiden då den finns där ute, inne, överallt.
Eller så kanske jag inte hade sett, hört, kännt något utav det här. Jag kanske hade varit ute på egna äventyr, såhär halv fyra på natten. Varit för upptagen för att egentligen tänka särskilt mycket på något utav detta. Jag hade levt och mått bra.
Men just nu får jag leva med att jag inte kommer höra eller se något utav det på länge. Det är vinter och jag tänker leva ändå. Om några dagar kilar jag till Dundret och har det awesome där. Kan inte åka slalom för ett rött öre, men jag och Lovisa får göra det bästa av situationen och ploga våran väg ner för backarna och sedan gå in och ta en varmchoklad och vara sjukt nöjda. Senare på året är det Markus Krunegård och VIPS så är våren här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar