måndag 20 februari 2012

Bästa måndagen!!

Ser visst ut som om jag har glömt plånkan hos pappa den här morgonen. Det betyder inget busskort. Och eftersom dom nu har en no cash-policy på bussarna är jag i trubbel. Ingen skola för mig idag, antar jag.

Men men, vasskamangöra? Blir väl serier och tv-spel idag. Synd om mig.

söndag 12 februari 2012

Bra dag

tisdag 7 februari 2012

Vinter

Konstigaste saken hände mig just. Hela vintern har jag hatat på kylan och snön, men nu när jag var ute och skottade ändrades det. När jag var ute och SKOTTADE. Brukar det inte vara tvärtom? Man skottar och skottar och vill ba spy på snön tillslut? Man vet ju att det ändå kommer tillbaka.

Men nejdå, ju mer värme jag började få upp desto mer gillade jag snön.Visst, det var tungt och det kändes fortfarande meningslöst. Men jag hatade inte att göra det. Jag fick lust att gå långpromenad, göra snöborgar, åka pulka och till och med åka skidor. Helst slalom. Vill verkligen lära mig men är för feg för att kunna ramla. Det gör ju ont har jag lärt mig.

Mest av allt vart jag avundsjuk på alla friluftsare som far till alperna om två veckor??? Det hade ju jag kunnat göra även fast jag inte åker slalom eller snowboard.

I alla fall, när jag var klar med skottningen så la jag mig i en utav högarna jag så fint hade bildat med all pudersnö. Det var världens bästa känsla att bara ligga där. Det var lite molnigt men vasskamangö. Man såg fortfarande månen och de starkaste stjärnorna. Låg och lyssnade på musik och efter en kvart kom en utav våra grannar och frågade om jag låg för att dö. Vi skrattade lite åt att jag inte ens hade tänkt på att det såg konstigt ut. Sen gick jag in igen. Skönt ändå.

måndag 6 februari 2012

Helg

Ännu en måndag avklarad. Lördagen gick i förfesternas förfest tecken. Bland de bästa förfesterna någonsin tror jag! Åt våfflor, lärde mig några dancemoves, umgicks med Systrarna i sprit, drack Jack Daniels, sjöng till ABBA och skrattade mer än på hur länge som helst!

Söndagen gick i soffans tecken. Mellan 11:00 och 20:00 låg jag bänkad framför Big Bang Theory. Mådde väl som man förtjänade.

onsdag 1 februari 2012

Led3B


Jag vet verkligen hur många gånger som är för mycket när det kommer till att säga det här, men jag måste få säga det igen. Jag älskar min klass. Fattar inte hur jag har haft sån tur att hamna med dom. Bara det faktum att vi en måndag samlades nästan hela klassen på Waldorf för att käka säger ju mycket. Och då hade vi med oss våra förra mentorer och våra nya mentorer. 

Jag pratar hela tiden om hur skönt det ska bli att gå ut och lämna den här staden. Men jag tänker sällan på vad det kommer innebära. Jag kommer inte längre sitta och ha telepatiska samtal under genomgångar. Jag kommer inte sitta i timmar i matsalen under hål. Inte heller kommer jag vara med i en ”LED3B-applåd” eller en ledarskapsring. Kommer inte diskutera bort timmarna på lektioner och komma längre och längre ifrån ämnet vi egentligen diskuterade. Inte vara med på dom övertrötta lektionerna sist på dagen som alltid spårar. Jag kommer inte längre ha någon att kolla på och utbyta menade blickar när man kommer på sig själv överanalysera allting, sätta in folk i olika stadier i livet och sen utbrista ”ledarskaps-syndromet”. Inge mer dagen-innan-prov-stress på facebook-chatten. Inget försök till att organisera något under mentorstiderna. Inga klassfester. Inget prat i munnen på alla andra. Inga timmar långa redovisningar. Det som är det mest tragiska är att man mest troligt inte kommer hålla kontakten med så många.

Tanken på studentdagen ger mig världens största klump i magen. Inte ens nån idé att ta på sig smink för allting kommer ändå rinna bort. Eller så blir det tvärt om och jag får inte ut något utav det och sitter hemma och grinar några månader efteråt istället. Men med tanke på att Vickan har ganska lätt till tårar så lär det komma fram tillsammans med henne.

Behövs det ens nämnas att jag sitter och lyssnar på min Oh, so sad-spellista. Nä, trodde inte det. Återgår till mitt lipande nu.