Det börjar kännas i kroppen att man varit på festival nu. Efter 1,5 timmes sömn per natt i 6 dagar, endast ett ordentligt mål mat per dag(om ens det), skrikande, allmänt skitighet, 35 000+ människor på samma område och en massa alkohol känner man sig inte direkt ok. Knarkar för tillfället panodin och nässpray och det går minst ett pack näsdukar per dag. Känns inte som att min hals nånsin kommer återhämta sig, eller min näsa nånsin kommer tömmas på snor.
Men helwetti vad värt det var. Det kändes varje gång man gick in på festivalområdet och ställde sig i ett hav av människor. Tror att Robyn, The Kooks eller möjligen Jay-Z hade några utav mina lyckligaste stunder. Även fast jag bara kunde skrika med till The Kooks i princip(skrek gjorde jag ändå).
Härligaste känslan: När man står i ett publikhav och helt plötsligt blir det ganska stilla och man känner en svag bris av kall luft svepa över publiken. Som att Moder Jord vill förhindra att någon oskyldig ska svimma av värmen. (Var tvungen att få med det här sista, bara för att det var en så sjukt nice känsla. Ingenting som egentligen behöver vara här eller egentligen är relativt för inlägget. Men som sagt, var tvungen att få med det. Annars hade ni varit tvungna att leva i ovisshet. Synd för er då liksom)
Nu ska jag gå och dö i min säng. På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar