Nu har de gått en vecka av att jag bara legat och oroat mig på nätterna utan att få nästan nån sömn alls. De sista dagarna blev jag less och tänkte bäst att inte gå och lägga sig alls. Så istället har jag suttit uppe till sju på morgonen och inte gjort någonting alls. Tillsist blev jag tvungen att sova och då gick det. Tills man blev väckt av någon(sjukt fult ord om man tänker på det, någon?)

Men nu har det löst sig, och när oron släppt kom även känslan av att knappt ha sovit på en vecka ikapp. Hela dagen har jag känt mig som en levande död. Imorgon ska jag vara trevlig mot folk jag inte vill vara trevlig mot på mammas café(rolig anledning till att jag ska jobba förresten, mamma sa att hon var tvungen att jobba med en massa saker hemma och att det var jättejättejätte mycket som var tvungen att bli gjort. Sen försäger hon sig till mig med "jag ska ju upp till stugan i veckan för att kunna koppla av och sånt. Jag känner att jag vill ha lite längre semester"(hon har redan haft tre veckor eller nå sånt). Så hon ska upp till stugan medans jag tar över hennes jobb. Fast jag jobbar i alla fall ihop dom där 800 kronorna jag la ner på ett par skor..). Förhoppningsvis är det lite folk som känner att dom är sugna på fika. Bara för att cafét får in mindre pengar betyder inte att jag får mindre pengar juh.