Konstigaste saken hände mig just. Hela vintern har jag hatat på kylan och snön, men nu när jag var ute och skottade ändrades det. När jag var ute och SKOTTADE. Brukar det inte vara tvärtom? Man skottar och skottar och vill ba spy på snön tillslut? Man vet ju att det ändå kommer tillbaka.
Men nejdå, ju mer värme jag började få upp desto mer gillade jag snön.Visst, det var tungt och det kändes fortfarande meningslöst. Men jag hatade inte att göra det. Jag fick lust att gå långpromenad, göra snöborgar, åka pulka och till och med åka skidor. Helst slalom. Vill verkligen lära mig men är för feg för att kunna ramla. Det gör ju ont har jag lärt mig.
Mest av allt vart jag avundsjuk på alla friluftsare som far till alperna om två veckor??? Det hade ju jag kunnat göra även fast jag inte åker slalom eller snowboard.
I alla fall, när jag var klar med skottningen så la jag mig i en utav högarna jag så fint hade bildat med all pudersnö. Det var världens bästa känsla att bara ligga där. Det var lite molnigt men vasskamangö. Man såg fortfarande månen och de starkaste stjärnorna. Låg och lyssnade på musik och efter en kvart kom en utav våra grannar och frågade om jag låg för att dö. Vi skrattade lite åt att jag inte ens hade tänkt på att det såg konstigt ut. Sen gick jag in igen. Skönt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar