Min hjärna har börjat ställa in sig på höst. När jag skulle gå ut igår laddade jag först telefonen med megahöstig musik, fina tragiska pianospel, akustiska gitarrer och massa knakiga och hesa röster. Jag tog på mig mina tjockaste leggings och en hemmagjord stickad tröja, mössa och halsduk. Precis när jag skulle gå ut genom dörren ser pappa mig och frågar "ska du verkligen gå ut så där? det är faktiskt 19 grader ute!"
......
Varför kan inte ba hösten komma nu? Sommaren har gett allting den kan ge. Nu äre nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar